Pelikan är ett ställe där tiden ser ut att ha stått till de senaste 40-åren. Golvet är schackrutigt, väggarna och borden är bruna och takhöjen är imponerande. Hovmästaren är vad man kan förvänta sig på ett sådant ställe, liten, kort, nonchalant och kanske ett par år över pensionsålder. Klientelet var otippat ungt. Förrutom ett par kulturherrar i övre medelålder så var de flesta 30-somethings. Maten som sevreras är av klassisk svensk husmanskoststil. På menyn trängs Wallenbergare, fläsklägg, strömming och SOS. Dessa typer av rätter brukade sällan locka mig tidigare men är något som jag lärt mig uppskatta mer och mer.Servicen kan man inte klaga på, runt i restaruangen sprang 5 herrar alla i 50-årsåldern med vita skjortor och svarta västar. Trevligt, artigt och precis som man förväntar sig
Jag hade innan gårdagens besök smytittat på menyn på nätet, något jag ofta brukar göra då jag lider av fruktansvärd valsvårighet. Det som lockade mig mest då var köttbullarna. Men väl på plats tipsade en i sällskapet om Rödbetsrårakorna med chevre, det lät som ett perfekt alternativ för mig. Lagomt husman men lagomt med nytänk. Maten smakade bra. Var en lagom portion, med en stor råraka, en stor bit halvsmält chevre, pinjenötter, spenat och några bitar ungsrostade grönsaker, men var nog ingen smaksensation. Alltid när man servera chevre så brukar det vara trevligt med någon form av sötma för att väga upp allt söta, något som saknade igår.Allt blev rätt salt tillsammans. Men rödbetsrårakor var en kul grej! Ska nog prova att göra någon gång. Pelikan får av mig tre stjärnor av fem möjliga.
Tog tyvärr inga bilder själv igår. Men lånade denna bild härifrån
Pelikan,
Restauranger,
Äta ute,
Kommentera